I Lilla sorgeboken försöker jag skissa en resa genom sorgens landskap så som jag mött det i både mitt eget liv och andras. Till sorgen hör ledsnaden och saknaden, men också många andra upplevelser och känslor. Förlusten gör oss trasiga och tomma, sorgearbetet hjälper oss att läka och fyller oss med nytt livsmod. Vägen ut är vägen igenom – och man blir människa igen, kanske mer människa än man någonsin varit – om sorgen får göra sitt arbete i oss. Och om vi tar hjälp med det vi inte klarar på egen hand. Vi är inte gjorda för att enkom sörja ensamma.
Bokens ärende är behovet av att läka för att kunna lämna – och inte släpa obearbetade sorger och förluster med sig in i framtiden. Därför är Lilla sorgeboken en bok om längtan och hopp.
Du kan läsa några provsidor genom att klicka på länken här.