TANKAR

På den här sidan landar lite spån och frön som inte nöjde sig med att stanna i huvudet. Ingen blogg precis. Men ändå…

2019-07-12

Idag hade jag tänkt klippa gräset, rensa i trädgårdslandet, gräva rabattkanter,  noppa blommor, börja plocka bär, städa bilen och sätta nät kring de små fruktträden så att inte rådjuren tar dom. Sen började det regna. Snacka om bra väder.

2019-07-11

Lyhörd eller lomhörd, det är frågan. Klarsynt eller skumögd. Stelnad eller formbar. Kroppen, den är en bra bit in på dö-halvan. Inte mycket att göra åt den saken. Men sinnet. Själen…  

2019-07-09

Är liksom kvar på den där konferensen. Kvar i gruppkraften. I gemenskapen. Det är mycket tal nu för tiden om att vara sig själv och hitta sig själv. Kanske handlar det – också – om något så enkelt som att hitta sin flock. Jag tror man kan gå omkring och leta efter sig själv ett helt liv utan att hitta sig. För att vi är gjorda för att hitta oss själva och vara oss själva – tillsammans med andra. Det finns saker som bara kan hända med oss när vi går inåt, in i ensamheten och tystnaden och saknaden. Med bara trånad och trängtan som ledsagare. Det finns saker som bara kan hända med oss i relation till en annan, till en annan. Till en vän, en hjärtevän, andlig vän eller professionell vän (som i en djupgående psykoterapi). Och det finns saker som bara kan hända med oss i en grupp och en flock. Jag tror inte på det ena eller det andra, eller antingen eller. Jag tror på både och. Helst samtidigt.

2019-07-08

Igår var jag på internationell konferens och föreläste. På engelska. Bara en sån sak… Men det viktiga var inte det. Det viktiga vara alla människor. Per definition sjuka. Medberoende och (kokain-) beroende. Och sällan har jag väl träffat på så mycket sundhet och friskhet och uppriktighet och sårbarhet och vänlighet och kärlek och längtan och hopp och medkänsla som där. Om varje gudstjänst vore genomsyrad av samma anda – samma Ande – skulle världen se väldigt annorlunda ut. 

2019-07-02

Jag har satt upp en vindflöjel på taket till lillstugan. Hemmagjord av Helge i Burträsk. Han har frugan till idol. Annan historia… En storspov får tjäna som kyrktupp. Den spanar stadigt mot öster. Ljuset. Värmen. Insikten och Upplysningen. Kärleken kanske. Vi finner dem i samma riktning. Själva flöjeln är en pil av järn. Tydlig i konturen, men följsam, visar den hur vindarna blåser för tillfället.

Ett sådant sinne skulle jag vilja ha. Ett som hela tiden vet att hålla reda på den Eviga riktningen. Den varifrån allt gott kommer. Och som mjukt och lätt följer vindarna, är lyhört för dagens riktning, denna stundens uppgift, nuets tilltal. Ordning. Riktning. Mening. En nåd att stilla bedja om.

2019-06-29

Bara tänkte. När mjukt bröd blir gammalt blir det hårt. När hårt bröd blir gammalt blir det mjukt. Bara tänkte. Hur det skall bli. Nu när man själv börjat bli gammal.

Koltrasten väckte mig i morse och talade om att det var dags för morgonmeditation. Sämre väckarklocka kan man ha.

2019-06-29

Efter alla terapier. Efter alla sorger. Efter alla år. Efter alla böcker. Efter alla böner. Efter allt och alla. Detta enda. Att ha fått finnas till. Att ha fått finnas till för andra. Och att ha fått kyssa en doftande ros innan daggen och dimman lättat över fälten.

2019-06-24

Kungsörn. Vildsvin. Varg. Björn. Lo. Och två märrar med föl i hagen. Ja, jag bor på landet om någon undrar.

2019-06-16

Barnbarn på besök igen. Alla vet att barn behöver massor av kärlek. Den delen tycker jag inte ens är svår. Somliga är lätta att älska… Men barn behöver också någon att älska. Någon att slösa sin oförställda kärlek på. Någon som finns där helt och fullt, inte för att ge, utan för att ta emot. Den andra delen. Den svåra. Att vara någon att se upp till. Att locka en liten en, med knubbiga ben och vackra ögon, till en kärleksaffär med Livet. Att låta sig bli sedd på – och i en skör liten Själ lämna ett avtryck; jag är Någons ögonsten och livet vill mig väl. Av goda makter underbart bevarad. Jag är önskad. Jag inte bara har något att komma med. Jag är någon att komma med! Den delen. Den svåra. Att ge livet mening – åt någon annan än sig själv.

2019-06-15

Gryning. Morgonljus. Jasmindoft. Tårögd tomglor jag rätt ut i ingenting. Eller rakt in i Allting. Svårt att veta. Plötsligt har det gått en timma utan att det hänt någonting. Utom miraklet att Livet dröjde sig kvar en svindlande sekund – och att det Outsägliga doftar jasmin.

2019-06-01

Vaknar med en liten varm tvåårskropp bredvid mig. Huvudet mot fotändan. Pyjamas med kaniner. Svett i nacken. Skratt. Mopfa ä du vaken?Jag vill ha gjöt. Nu vill jag pussla. Lek med mig. Jag vill gå ut o battna bommorna! Kan jag få en mögå? Var är min bil? Stå dä! Kom! Mopfa, du  få va monster. Jaga mig! Kan vi pocka hallon?

Svårt att säga hur man varit som förälder. Men efter fyra barn och tre barnbarn börjar man bli rätt väluppfostrad…